Mitt liv och min blogg

Jag var inne på skolbiblioteket för ett år sedan och letade efter en bok att läsa, inte för att jag förväntade mig att faktiskt hitta något, men biblotikarien rekomenderade Om jag kunde drömma. Jag läste på baksidan och såg att den handlade om en vampyr och en mänsklig tjej som blev kära och blev genast skeptiskt, men eftersom jag visste att ett par kompisar till mig läst den och älskat den lånade jag den ändå.
Men jag läste den aldrig för jag hittade en annan som jag faktiskt ville läsa.
Nästan ett år senare var jag där igen, men nu visste jag att den boken inte var vilken bok som helst utan Twilight. Jag hade hört så många prata om hur underbara Twilight-böckerna var och bestämde mig för att läsa dem. En dag var jag ute med några kompisar och vi kom på något sätt in på att Twilight-filmen tagit Harry Potters plats den 21 november, jag nämnde då att jag ville läsa den först, en vän påpekade då att den fanns att låna på biblioteket.
Jag trodde knappt mina öron när jag hörde att Om jag kunde drömma i själva verket var en bok jag verkligen ville läsa.
Så nästa dag gick jag och lånade den.
Dagen efter det gick jag och lånade När jag hör din röst, den andra boken i serien.

Dessa böckerna är fantastiska, hjärtgripande och romantiska. Har du inte läst dem ännu så rekomenderar jag dem så starkt som det bara går! Böckerna har inspirerat mig, bland annat till att skriva mer, men också till att inte alltid lita på att utsidan visar allt.

Kram! //Amanda

Hej igen :)
Hela nian på min skola och två andra ska hålla på med ett projekt i en vecka om Ringhals eller Södra Cell (ett kärnkraftverk och ett pappersbruksakelisak) Vi bor väldigt nära båda så jag antar att det är logiskt, men väldigt väldigt tråkigt.
Nämnde jag föresten att det är i stället för vår prao? Vi får inte proa i denna helvetes stad. :D
 Men imorgon blir nog kul, vi ska ut och intervjua folk på stan  :)

Förresten, jag hatar mitt förra inlägg, hata det gärna med mig :D

Prolog.
 Det hade inte alltid varit så här, en gång var vi kära. Jag hade kunnat se det i hans blick när han såg på mig, i hans varsamma sätt att röra vid mig. Vi hade en gång älskat varandra så djupt som två människor an älska varandra.
Men det var innan.

Två år tidigare.
 "Adam! Skynda dig annars kommer vi för sent! skrek jag uppför trappan. "Jaa! Jag kommer!" ropade han tillbaka på det sättet som bara en nioårig pojke kan göra. Jag älskade honom förstås, han var ju trots allt min son, men ibland kunde han vara lite för mycket. "Adam!" Det var inte bara min vanliga otåliga röst den här gången utan också en mors bestämda röst som fick en att lyda vad det än var hon ville. Som önskat kom han nästan omedelbart rusande ner. "Så, klar" sa han och såg upp på mig med ett leende. Vi gick ut till bilen tillsammans, som vanligt frågade han om han fick sitta i framsätet och som vanligt svarade jag nej.
Vi körde den tio minuter långa sträckan till ishallen under tystnad, inte för att vi inte hade något att prata om utan för att vi inte hade lust. Han rusade ur bilen med ett snabbt hejdå. Jag log när jag såg efter honom, han var så charmig, så vacker, så underbar. Jag körde tillbaka hem och stannade bara  vid Statoil för att tanka. När jag kom hem igen var Magnus hemma och mötte mig i dörren. "Hej raring sa han och böjde sig framåt och kysste mig. "Har du haft en bra dag?" frågade han lite frånvarande som man alltid gör. "Ja, det antar jag. Inte särskilt händelserik. Och du, hur var din dag?" Vi gick långsamt mot vardagsrummet samtidigt som vi pratade, han dröjde en liten stund innan han svarade.
"Jag vet inte riktigt. En man kom in vid tre-tiden och ville öppna ett konto, vilket väl inte är så ovanligt." sa han och jag log till svar. "Men jag fick en obehaglig känsla." fortsatte han.
"Varför då?" frågade jag när han inte fortsatte, min nyfikenhet var väckt. "Jag vet inte riktigt, men det var något i hans sätt att röra sig, som om han var nervös." han gned sig frånvarande över hakan som han alltid gör när han funderar, och mitt hjärta fylldes av värme. "Oroa dig inte, älskling, det var säkert ingenting." lugnade jag honom även om min hjärna fortfarande tänkte igenom det han sagt. "Men om du säger vad han heter så ska jag kolla upp honom imorgon på jobbet." Han vände sig mot mig igen och log ett stort leende. "Tack, Love. Du är en pärla." Jag skrattade. Det var vårat eget personliga skämt. För några år sedan var vi på en fest hos en av mina arbetskamrater och upptäckte att hennes man var väldigt förtjust i frasen; "Du är en pärla." Så vi räknade alla gånger han sa det under hela kvällen, det var 58 gånger. Och vi är inte ens säkra på att vi fick med alla, vi följde ju inte direkt efter honom hela kvällen. I alla fall så började vi säga det själva, först när vi bara skulle skoja lite men till slut blev det en vana.
Adam kom inrusande i rummet en och en halvtimme senare och slängde sig ner i soffan med en förälder på var sida och började berätta om träningen. Tydligen hade en Björn fått en tackling på näsan och brutit näsbenet och fått åka in till sjukhuset. Vi fortsatte att prata med varandra tills det var dags för Adam att gå och lägga sig.
Jag hjälpte honom att borsta tänderna, något han borde ha lärt sig att göra själv vid det här laget, men han vägrade att ens försöka.
Efteråt gick jag tillbaka till vardagsrummet och satte mig tätt intill min man. När han en timme senare med glimten i ögat föreslog att vi också skulle gå och lägga oss log jag till svar och följde med honom till vardagsrummet.

Jag har aldrig skrivit ur vuxet perspektiv förut och är inte säker på om det var bra, kanske är det lite tråkigt. Ska jag fortsätta?

Idag har jag varit hos tandläkaren (Jag hatar tandläkare men tack och lov hade jaginga hål) sedan åkte jag till skolan, sen hem och läste i min bok och var inne på the data och tittade på Boston Tea Party.
Men det är inte vad jag tänkt prata om i dag utan presidentvalet i USA. Jag är glad att Obama vann av många anledningar som jag inte orkar skriva här, men den främsta är förmodligen att han kommer ändra på något. Det kanske går åt helvete, men ingen kan säga att han inte försökt, om alla bara stod och gjorde ingenting som vissa gör (host, host, McCain) skulle det aldrig hända någonting och just nu är det inte bra i amerika, de behöver förändringar. Jag påstår inte att allt kommer att ske på en gång, men med tiden tror jag att USA kommer bli ett bättre land med Barack Obama som president.

Jag är medveten om hur hemsk jag är på att uppdatera min blogg, så om du vill se mer av (vet inte varför du skulle vilja det) så har jag en Youtube användare och där gör jag vloggar (video bloggar) och lite annat. Kram! //Amanda

http://www.se.youtube.com/user/AmandaSvensson1

Hej alla :)
Idag har det inte hänt mycket (än i alla fall), jag har mest tittat på videor på Youtube och då dök den här videon upp.

John Green är en författare som skrivit prisbelönta Looking for Alaska, An abundence of Kathrines och Papertowns.
Papertowns kom ut i slutet på septemper, men har redan blivit en stor hit och blandat annat varit med i New York Times och de som gjorde filmen Juno har skrivit på kontrakt med honom för att göra film av den.
Looking for Alaska finns också på svenska - Var är Alaska?
Men John Green är inte bara en författare han är också en videobloggare på Youtube och hade 2007 ett projekt med sin bror Hank, de gjorde varsin video varannan dag, alla veckodagar i ett år.
När året var slut fortsatte de göra videor men inte varje dag. Båda två är fantasiskt roliga och jag älskar deras videor.
I videon nedan berättar John om sitt Highschool prank, videon är från 2001.


http://youtube.com/user/vlogbrothers

Världens bästa video, Nerdifghters!

Klockan är tio över nio och jag har redan varit uppe några timmar. Idag vaknade jag inte av det vanliga bankandet utan av att folk bar in möbler i mitt rum, eftersom "det är det enda stället de får plats." Så det behövs väl inget geni för att räkna ut att jag inte är på mitt bästa humör, speciellt som mamma säger så fort hon ser att jag öppnar ögonen;
"Amanda, idag är en bra dag om du vill åka till en kompis, vi kommer inte ha el på hela dagen och de ska bygga väggen på övervåningen."  Yay.
Och eftersom alla mina kompisar sover så har jag ingenting att göra fören jag får tag på någon som inte är upptagen, vilket inte ens är säkert.
Kunde hon inte ha sagt något igår?

Jaja, nu ska jag äta frukost och sedan får vi se hur det går. Ha en bra dag!
//Amanda

Jag är trött. Och inte för att det är sent på kvällen som du kanske skulle tro, nej, det är för att folk kom hem till oss halv sju och började banka på väggarna. Inte i mitt rum, utan det som ska bli mitt rum, vilket ligger brevid mitt nuvarande rum
En aning invecklat ja, en aning jobbigt definitivt.
.
I alla fall så har jag nu höstlov, vilket är ungefär så häääääär kul :D Förutom den lilla detaljen att jag fortfarande måsta gå upp tidigt på morgorna. Så idag har jag bara legat hemma och slappat; passat min lillasyster, läst, ätit, tittat på film och läst.
Jag läser mycket, så det kan bli ämnet i denna bloggen. (förutom delen ovan)

Jag har läst så många böcker att jag inte ens kan välja ut mina favoriter eftersom det skulle ta för lång tid. I alla fall så tror jag att jag kan säga att boken jag läser just nu är en av dem.

Främlingen skriven av Diana Gabaldon ingår i en serie av sex böcker och handlar om Claire Randall/Beauchamp/Fraser.

Det är väldigt svårt att beskriva boken, och den tillhör egentligen ingen genre eller alla  genrer. Men det är ändå en av de bästa böcker jag läst. Eftersom jag är lat orkar jag inte skriva av baksidan så är är en länk till en recension: http://www.ihanna.nu/bok/bok12.html

Det är en väldigt bra recension if I may say.

De andra böckerna heter: Slända i bärnsten, Sjöfararna, Trummornas dån, Det flammande korset och Snö och aska.
Rekomenderar dem starkt.

Så jag har inte pratat om detta än (kanske inte så konstigt eftersom jag bara skrivit ett inlägg innan detta) men ett av mina stora intressen är YouTube, sorgligt jag vet. I alla fall så älskar jag både att titta på videor och göra videor.
I går såg jag en så hääääär bra video och tänkte att jag kunde visa den på min blogg, så det gör jag nu :D

Det här är mitt första inlägg, jag vet inte hur ofta jag kommer att uppdatera men ska försöka göra det så ofta som jag kan.

Jag gillar att vara ensam, jag är inte osocial eller något, men gillar att få vara i fred lite då och då, och räknar med att kunna vara det när jag är hemma. Tyvärr fungerar det inte så bra eftersom min äldre bror (i alla fall just nu) måste gå igenom mitt rum för att komma till hans och min pappa är förmodligen den mest irriterande pappan genom tiderna.
Han ska alltid röra vid mina saker och retas, inte för att nämna det faktum att han kommer in på mitt rum åtta gånger om dagen helt utan anledning och börjar prata när jag är upptagen med något annat.

Idag så ska min bror (inte samma som nämd tidigare utan en yngre) sova borta och vanligtvis delar han rum med min yngre syster, på grund av detta är hon inte så van vid att sova ensam en hel natt och frågade mig om hon kunde få sova på min soffa. Jag tyckte lite synd om henne så jag sa att det gick bra.
Det var inte fören senare jag insåg att jag inte skulle kunna vara på mitt rum när hon gått och lagt mig och började ångra mig.
Så när hon och min pappa kom upp till mitt rum när hon skulle lägga sig var jag lite halvsur. Jag började plocka undan saker från min soffa, där jag slänger allt möjligt som inte riktigt har en plats, och bad dem båda att inte röra mina saker.
Självklart så ska pappa vara piss i motvind, och börjar gå runt och pilla på allt möjligt.
Jag hatar oreda och jag hatar att städa så jag försöker vanligtvis att inte stöka ner, så när folk flyttar på mina saker eller pillar på dem får jag alltid lite smått panik.
När jag säger till pappa att sluta flinar han bara. Inte irriterande alls.
Jag börjar skrika till honom (i brist på bättre ord, egentligen säger jag bara till honom väldigt bestämt) att sluta och då skrattar han och säger: "Vad?" Hatar han mig? Allvarligt talat.
Jag säger lugnt (lögn) till honom att han ska vara tyst (hålla käften) och då säger han bara: "Jag har inte rört någonting."
Nu skriker jag på riktigt och han blir också sur.
I alla fall slutar det med att jag tar med mig min dator (tack gode Gud för bärbara datorer) och boken jag läser just nu (Främlingen - Diana Gabaldon, världens bästa bok och förmodligen den enda jag inte ens kan komma ihåg hur många gånger jag läst den) och sätter mig vid köksbordet (som står i vardagsrummet men det är en helt annan historia).
I alla fall så sitter jag här nu, ilskan har lagt sig lite sedan jag gjort denna bloggen och skrivit detta inlägg men är fortfarande ganska irriterad. Ha en bra helg!

//Amanda